06.45 i lördags landade vi med nattåget i ett soligt Luleå. Jag, mamma, bror, barnens kusin och våra två små troll. Jag hade absolut kollat fel i busstidtabellen så Micke som kört bilen upp med all packning fick snällt gå upp efter tre timmars sömn och hämta upp hela cirkusen i Luleå. Alexander som är minst vill alltid sova överst på nattåget. Väl framme i huset i Överkalix så har solen skämt bort oss non stop. Vi har spenderat 95 procent av tiden utomhus. Vi har fiskat, åkt båt, SUPat, paddlat kajak, bastubadat och hängt på altanen med alla ljuvliga vänner här. Flytvästen på. Det långa bordet (ett gammalt bakbord) agerar matbord inomhus på vintern och nu på sommaren åker det raka vägen ut på altanen. Midnatt på altanen. Min enda plantering här hade växt igen så jag spenderade en kväll i solen och rensade fram de små trädgårdsrosorna som jag planterade för två år sedan. Vyn från grannarnas bastu strax innan midnatt.Så här några dagar in på semestern känner jag att tankar jag inte hunnit tänka och känslor jag inte hunnit känna pockar på. Som att räkningen för vardagens ståhej kommer förr eller senare. Bara att le och betala och lyssna på kroppen. Runt om i huset har jag ställt buketter. Blommor jag plockade med mig från Stockholm. Vi kommer vara i vårt hus i Överkalix hela semestern. Snart kommer det efterlängtade mellanmjölkslunket infinna sig, lunket som hör semestern till.
