Så är det. Det här huset - eller ska vi säga slottet - kommer aldrig släppa taget om mig. Tänk vilken tur ändå att man gör slag i vissa saker man tänker. Som att hyra hus i Italien och bjuda dit sina mest älskade människor. Jag fyllde ju 40 i våras men bestämde mig för att fira lite under hela året. Sista dagen tog jag kameran och knäppte några bilder. Låt oss ta en rundtur. Port baksida hus. Färgerna, fönsterluckorna, ljuset. Allt gjorde mig knäsvag. Vy mot grusgången som ledde upp mot husets framsida. Vyn man möttes av när man klev in genom porten på framsidan. Där möttes man av en trädgård och poolområde som kändes som en blandning av The Secret Garden möter nationalpark. Diskbänken i köket. Makalöst charmigt. Fantastiskt, gigantiskt vitrinskåp. Proppfullt med vackert glas och porslin. Och ja, jag önskar jag hade öppnat och tagit en bild. Badrummet som tillhörde rummet jag och Micke sov i. Jag blev så kär i det här. Det röda golvet mot ljusblå väggar och detaljer. För att inte tala om linneskåpet. Eller mattan. De blå linjerna på väggen. En detalj jag tar med mig. Ett av sju, åtta (?) sovrum. Hela huset var fullt med sovrum. Det ena större än det andra. Ett annat vackert badrum. Mitt i huset en vinterträdgård. Ljuvlig färgsättning och en symfoni av rottingmöbler. Aj, aj, aj vilken pjäs till vilostol. Jag är så svag, så svag för rottingmöbler med infällda färgdetaljer. En trappa upp fanns ett sovrum med fransk balkong.. ..och tittade man ner såg man vinterträdgården ovanifrån. Det finns så mycket att säga och visa från denna plats. Dagarna där med min älskade storfamilj var ren eufori. Jag fick marinera mig i puffiga klänningar, pasta och vin några dagar i livet! Sist men inte minst, här hittar ni länk på Airbnb.
