För en vecka sen publicerade jag det här på instagram. Lucka 1 av en annan sorts julkalender. En julkalender som går ut på att jag delar med mig av före- efter på olika projekt här hemma som jag inte gjort klart under året men som jag gör klart under december. Men ibland överträffar verkligheten viljan och på ett läkarbesök i veckan reagerade man på mitt höga blodtryck (trots låg puls) och man frågade mig om jag var stressad? Jag bara skrattade och svarade "ja, klart jag är stressad. Jag är alltid stressad". Läkaren skrattade inte. Samma dag trillade det in flera jobb som jag inte hade planerat för. I vanlig ordning tänkte jag att "klart jag grejar detta, det är bara att växla upp". Som ett brev på posten kom hjärtklappning. Kröp ner i sängen mitt på ljusa dagen. Ni som haft hjärtklappning någon gång vet att det finns inget annat man kan göra än att lägga sig ner. Väl i sängen tänkte jag på december och hur jag vill att december ska vara. Jag vill njuta av myset och förberedelserna. Kom fram till att det gör jag inte genom att växla upp. Jag vill hinna åka pulka med barnen, jag vill hinna baka pepparkakor och julgodis och pynta hemmet i lugn och ro. Jag vill hinna titta på julkalendern med barnen. Titta, utan att frenetiskt smygjobba på mobilen samtidigt. Så ja. En annan sorts julkalender fick stryka på foten. Den läggs ner. Kvällen efter läkarbesöket: en mörk bild från pulkabacken. Oj vad kul det är att åka pulka även som vuxen.Får jag en stund över i december (haha vem får ens det ;) ?) och känner att jag har tid att göra klart något av mina örti ofärdiga projekt, då kanske det blir en lucka i kalendern. Men annars, nej det är inte värt högt blodtryck och hjärtklappning.Resten av veckan har jag haft känslor av skam och misslyckande. Men idag känner jag mig lättad. Lättnad över att jag lät mig själv dra i handbromsen.Men jag hann ju trots allt fixa några saker innan jag valde att lägga ner min kalender: Jag städade mitt kontor som vanligtvis är hemmets svarta får. Här kan ni se hur det såg ut när jag drog igång. Jag röjde i det här lilla hörnet. Jag fogade klart en tredjedel av golvet i verandan inför att vi skulle ha grötmiddag för kära vänner. Jag lade in en matta i sovrummet, en matta som varit på mattvätt och sen spenderat två år i garaget. Mattan syns inte på bilden. Det ni ser är min morot för att lägga in mattan; att jag skulle göra en rosettljusstake när jag var klar. Titta så gulligt det blev.Är det något jag vill hinna och göra mer av under december så är det att blogga. Det är så märkligt att jag har en förmåga att tumma på det jag älskar att göra: skriva, fota och inspirera. Särskilt här på bloggen. För här är det lungt och tryggt och allt handlar inte om att maxa antal visningar, stressen jag alltmer känner på instagram. Och det sista jag vill är att inspirera till mer stress. Ta hand om er i juletider.
