2017. Året när vi blev fyra. När vår familj blev komplett. Så här snabbt har jag nog aldrig förr rivit av ett år. Så otroligt innehållsrikt. Skratt och tårar. Sömnlösa nätter och soliga sommardagar. Tjock och smal. Upplevt lycka för helt liv. Att se kärleken mellan mina två små barn är något av det finaste jag varit med om. Tänk att det var vår glada, temperamentsfulla lille Alexander som låg där i tjocka magen som allra bästa Malin förevigade dagen innan jag blev inlagd på sjukhuset. Nio månader mellan bilden ovan och bilden nedan. Känns både overkligt och så självklart. Overkligt för att det var så självklart att det var han som låg och mös där i magen. Inte den lilla tjejen som jag trodde. Nej, min lille knubbsälspralin Alexander (nop, det finns ingen hejd på mina smeknamn för honom). Älskar så jag spricker och bara längtar efter att få lära känna honom. Mer och mer för varje dag. I hela mitt liv. De sista bilderna är tagna av mig.
