Här har ni ett litet bildsvep från gårdagens inte så särskilt ögonbrynshöjande nyårsdukning. Duk, ljus, blommor- receptet på var lyckad dukning. Ögonbrynshöjaren var mittbordsdekoren bestående av en bit tapet. Här sitter två favoriter och språkar. Den mörkgröna duken under tapeten är två gamla gardinlängder som min mamma köpte någon gång på 70-talet. Jag har släpat med mig det här tyget i alla flyttar som blivit under åren. Jag har tänkt att ”en dag kommer jag få användning för det”. Och den dagen var igår. 2018 års sista dag. Fint på något sätt. Och hållbart. Inspirerad av Helena (och mig själv) plitade alla gäster ner sina personliga mål för 2019 i ett kuvert, det som även fick agera bordsplacering. De stora talrikarna hämtade jag hem från Ingarö häromkvällen. Älskar det här porslinet. Vi samlar på det, sakta men säkert. Årets mesta favoritbild är den här från mobilen: barnen käkar och paret bakom köksön var det enda paret utan barn under kvällen.
